SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1959  
RUGGA rug3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
Etymologi
[avledn. av RUGG, sbst.2; delvis möjl. att fatta ss. ombildning (med anslutning till RUGG, sbst.2) av RUGA, v.1 — Jfr RUGGA, v.3, RUGGIG]
1) (i sht i fackspr.) gm bearbetning med handredskap l. i maskin frambringa l. åstadkomma en tät lugg på (en vävnad o. d.), ge (tyg o. d.) en luddig yta; äv. med saksubj. betecknande maskin(del) o. d.; äv. abs.; äv. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om enskild omgång av ruggning som vävnad o. d. undergår; jfr RUGA, v.1 Linné Vg. 121 (1747). (Hattmakaren) stockade och ruggade sina hattar. Posten 1769, s. 1053. Ett slags kardborrar .. nyttjas vid klädens ruggande. BL 1: 156 (1835). Ruggade bomullsvävnader. SFS 1918, s. 2344. Ruggningen innebär alltid att fiberändarna dras upp till vävnadens yta. HantvB I. 8. 2: 152 (1940). Kjellberg Ull 396 (1943; ss. vbalsbst. i konkretare anv.). Dubbelruggmaskiner .., där ena cylindern medelst kardborrar ruggar mot och den andra med varans rörelseriktning. Melin Textilhb. 181 (1952). — särsk.
a) (mera tillf.) bildl. Törhända kan också hans ovalkade väsende kunna litet ruggas och decarteras. Palmblad Nov. 4: 157 (1845, 1851).
b) i utvidgad anv., med avs. på slät l. jämn yta av metall l. trä o. d.: göra ojämn l. skrovlig o. d. (gm bearbetning med ngt redskap), ge en ojämn l. skrovlig yta, rugga upp. De antingen upphöjdt utarbetade eller ruggade metallytorna. UB 6: 278 (1874). PT 1906, nr 73 A, s. 3.
2) i pass. övergående i intr. anv. l. refl., om tyg o. d.: bli luddig l. luggig, lugga sig. Kläde som ruggar sig. Serenius (1734; under nappy). De nyputsade cylindrarna ruggades och de färskpressade ljusa ytterrockarna fingo första dopet (i rägnet). SD(L) 1905, nr 118, s. 5. Fröberg Skrädd. 39 (1941).
Särsk. förb.: RUGGA UPP10 4, äv. OPP4. (i sht i fackspr.)
1) till 1, med avs. på tyg o. d.: göra luggig l. ruggig, ludda upp. Nordforss (1805). TeknOrdb. 70 (1951).
2) i utvidgad anv., med avs. på slät l. jämn yta: göra ojämn l. skrovlig o. d.; särsk. motsv. rugga, v.2 1 b, med avs. på yta av metall l. trä o. d. En knifformad tvärslå eller en upp- och nedvänd kon .. så att säga ruggar upp ångstrålens yta, så att den lättare drager luften med sig. Lundberg Lok. 52 (1902). TT 1943, Bergsv. s. 61.
Ssgr (till 1): A: RUGG-APPARAT. textil. vid ruggning av trikåplagg o. d. använt handredskap vars huvudbeståndsdel är en med fjädrande stålstift besatt rulle av metall. Mattsson PraktLbMaskinstickn. 14 (1936).
-BACKE. (ngn gg om ä. förh.) tråg med ljumt vatten vari vävnaden doppades vid ruggning för hand; jfr -botten, -kista, rug-backe o. back, sbst.1 1. Kjellberg Ull 375, 393 (1943).
-BOCK, r. l. m. (förr) bock (se bock, sbst.1 II) varpå man upphängde vävnaden vid ruggning för hand; äv. om ett slags ruggmaskin; jfr -stol o. rug-bock. Sahlin SkånFärg. 56 (1928). En ruggbock driven med hästkraft. Kjellberg Ull 558 (1943; om förh. 1825).
-BORRE, r. l. m. [växtens blomkorgar användas vid ruggning] (i fackspr.) blomkorg av växten Dipsacus fullonum Lin. (kardtistel, vävarkarda); äv. om denna växt; jfr kard-borre 1 a, 2 a o. rug-borre. ArkBot. II. 1: 14 (1904).
-BOTTEN. (ngn gg om ä. förh.) = -backe; jfr rug-botten. Kjellberg Ull 393 (1943).
(1 b) -BRÄDE, n., l. -BRÄDA, r. l. f. byggn. med spikar genomborrat rivbräde som användes för skrapning av ädelputs, spikbräda. Varulex. Byggn. 2: 183 (1955).
-CYLINDER. textil. = -vals. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 39. HantvB I. 8. 2: 182 (1940).
-FABRIK. (föga br.) industriell anläggning för ruggning av vävnader o. d. Östergren (cit. fr. 1925).
-FLOCK, n., äv. r. l. m. (Östergren). textil. vid ruggning av vävnader bildat flock (se flock, sbst.2 1). KalSvVar. 2: 682 (1916). Väl rengjord och piskad ruggflock. Östergren 2: 231 (1926).
-FÖRMAN~20, äv. ~02. textil. förman för arbetare som syssla med ruggning. PT 1904, nr 104 A, s. 3. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 85.
-HANDSKE. (förr) ett slags handskliknande läderskydd för knogarna o. handens yttersida, använt vid ruggning. Sahlin SkånFärg. 56 (1928).
-HUS. (förr) byggnad avsedd för ruggning av vävnader o. d.; jfr rug-hus. Linné Vg. 121 (1747). Kjellberg Ull 375 (1943).
-KAM. (†) kamliknande redskap använt vid ruggning av vävnader o. d. EngSvOrdb. 427 (1874). Björkman (1889).
-KAMMARE, r. l. m. (ngn gg om ä. förh.) jfr -sal o. rug-kammare. Kjellberg Ull 393 (1943).
-KARDA, r. l. f. textil. jfr karda, sbst.1 1, o. rug-karda. Widegren (1788). Fröberg Skrädd. 40 (1941).
-KARDA, v. (†) med karda rugga upp (vävnad). Möller (1790). Björkman (1889).
-KISTA. (ngn gg om ä. förh.) = -backe; jfr rug-kista. Kjellberg Ull 400 (1943).
-MASKIN. textil. maskin för ruggning av vävnader o. d.; jfr rug-maskin. Ringborg Norrköp. 6: 13 (i handl. fr. 1807).
-RUM, n. textil. jfr -sal. JernkA 1827, s. 515.
-SAL. textil. sal avsedd för ruggning av vävnader o. d. —
-STOL. (förr) bock varpå man upphängde vävnaden vid ruggning för hand; jfr -bock. Sahlin SkånFärg. 57 (1928).
-TISTEL. (numera föga br.) (blomkorg av) ruggborre. TT 1885, s. 7. Därs. 1896, Allm. s. 5.
-VALS; pl. -ar. textil. ruggningsvals. Pasch ArsbVetA 1827, s. 80.
-VARA, r. l. f. textil. ruggad textilvara. TeknOrdb. 344 (1940).
B: RUGGNINGS-MASKIN. textil. ruggmaskin. KalSvTextil. 1906, Annons.
-REDSKAP~02, äv. ~20. textil. redskap för ruggning. KommerskollUtgDiar. 29/5 1839.
-RUM, n. textil. rum avsett för ruggning av vävnader o. d.; jfr rugg-rum. Klint (1906).
-VALS; pl. -ar. textil. i ruggmaskin: med fina stålkardor besatt vals varmed vävnader o. d. ruggas; jfr rugg-vals. 2SvUppslB 24: 663 (1952).
Avledn. (till 1): RUGGARE, sbst.1, m.||(ig.) textil. person (arbetare) som sysslar med ruggning av vävnader o. d.; jfr rugare. ÅrsbFabr. 1765, s. 153 (hskr. i Kommerskoll. arkiv). Kjellberg Ull 394 (1943). jfr klädes-ruggare.
Ssg: ruggar-, äv. ruggare-förman. textil. ruggförman. Östergren (1936).
RUGGERSKA, f. textil. jfr ruggare, sbst.1 NorrköpAdrKal. 1922, s. 187.
Spoiler title
Spoiler content