SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUGGESTEN rug3e~ste2n l. ROGGESTEN rωg3e~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. äv. =; pl. -ar.
Ordformer
(rogge- 1839)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) roggesten (med slutet o-ljud); jfr nor. ruggesten, nor. dial. ruggestein; av RUGGA, v.1, o. STEN]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) större sten (flyttblock o. d.) som (utan mänsklig medvärkan fått ett sådant läge att den) vilar endast på en l. två fasta punkter o. därför lätt kan sättas i en gungande rörelse; jfr ROCKSTEN, RUCKE-STEN, RUNK-STEN. Vid Roggestenar, eller Rockestenar, .. bedrifves ock mycken trolldom och offer, emedan dylika anses vara ett tillhåll för Elfvor och Rådande. Afzelius Sag. 1: 19 (1839).
Spoiler title
Spoiler content