SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUKÖP, n.
Ordformer
(rukiöp)
Etymologi
[av lt. ruukoop; jfr holl. rouwkoop (mnl. roucoop), t. reukauf; till KÖP; förra leden av mlt. rouwe, rūwe, motsv. mnl. rouwe, t. reue, ånger (se RUELSE)]
(†) pänningsumma som erlades i böter av den som bröt ett köpeavtal; jfr REV-KÖP, RIV-KÖP. Ydhmer (har) begeradh aff Dijtthmer sin spich jgen och ville och deröff[uer] giffua honom sina pening[ier] jgen och der til medh budith honom ähndå 5 d[ale]r i rukiöp. TbLödöse 236 (1591).
Spoiler title
Spoiler content