[av eng. run (i sådana uttr. som to let go by the run) o. etymologiskt identiskt med RUN, sbst.1; formerna rund o. runt ha uppstått gm anslutning till RUND, adv., l. RUNT, adv. (se RUNT, adv.)]
sjöt. i uttr. låta ngt gå l. löpa l. fira o. d. ngt för run l. rund l. runt, med avs. på föremål som hänger i göling l. talja o. d.: (gm att släppa gölingen l. taljelöparen o. d.) låta ngt av sin egen tyngd falla (i däck o. d.); äv. utan obj.; äv. allmännare, i uttr. kasta o. d. ngt för run osv., låta ngt av sin egen tyngd falla (o. icke fira det l. dyl.). NF 6: 358(1882). Plankorna kastas ”för rund” ner i lastrummen. Stenfelt Skepp. 68(1903). Låt gå för runt! Blomgren o. Nilsson 2: 290(1939).
SAOB
