SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUNÖRT l. RUNEÖRT, r. l. f.
Ordformer
(run- 16401857. rune- 1640)
Etymologi
[sannol. av -runa i ALRUNA o. ÖRT]
(†) växten Mandragora officinalis Bertol., alruna; äv. i utvidgad anv.: ört som ansågs äga hemlig l. övernaturlig kraft (jfr RUNA, sbst.1 1 a, c). (Lat.) Mandragora, .. (sv.) Runört. .. Lijkört. Linc. Xx 3 a (1640). Från Valas norrskensdager / Gror mången run-ört qvar. PoetK 1820, 2: 108. Mandragora var namnet på en ört, som på Svenska af sin förmenta trolldomskraft kallades run-ört och lik-ört. Afzelius Sag. VIII. 2: 175 (1857).
Spoiler title
Spoiler content