RUSSIN rusi4n, sbst.1, l. RUSIN rɯsi4n l. ru-, sbst.1, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(rus- 1885 osv. russ- 1864 osv.)
Etymologi
[jfr t. russine; av ry. o. lillry. rusin, avledn. av ry. rus' (se RYSS, sbst.3)]
ukrainare, ruten. KonvLex.(1864). Stundom ser man .. (rutenerna) kallas russiner, stundom helt enkelt sydryssar. SD(L) 1904, nr 92, s. 5.Bolin EnsidVåld. 41 (1944).
Avledn.: RUSSINSK l. RUSINSK, adj. rutensk. SvUppslB 28: 926(1936).
