SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUSSO- rus1ω- l. rus1o-.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. russo-; gr.-lat. ssgsform till (stammen i) t. o. fr. russe, eng. russ (se RYSS, sbst.3)]
i ssgr: rysk-, ryss-.
Ssgr [i allm. med förebilder l. motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: RUSSO-FIL—4, m.||ig. o. adj. [jfr -fil]
I. sbst.: vän av ryssarna o. rysk kultur, ryssvän. (Den bulgariske f. d. finansministern) Guschow betraktas af sina landsmän som russofil. LdVBl. 1887, nr 10, s. 3; möjl. till II. Ekbohrn (1904). HT 1925, s. 113.
II. adj.: ryssvänlig. UNT 1892, nr 296, s. 2. HT 1953, s. 84.
-FOB—4. person som hyser stark fruktan för (o. motvilja mot) allt ryskt. ”Men hvar”, frågar den orolige russofoben, ”skall Rysslands påträngning stadna?” Kleen Wallace Ryssl. 538 (1877). 2NF 23: 1255 (1916).
-FOBI—04. stark fruktan för (o. motvilja mot) allt ryskt. Ekbohrn (1904). 2NF 23: 1255 (1916).
-SLAV—4; pl. -er. (föga br.) i Ryssland bosatt person tillhörande den slaviska folkgruppen, slav av rysk härstamning. De russoslaver, som innehade Dnjeprdalen från nionde till trettonde århundradet. Kleen Wallace Ryssl. 540 (1877). Den stora, rent europeiska konflikten mellan russoslaver och germaner. Steffen Krig 1: 4 (1914).
Spoiler title
Spoiler content