SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUTSCH (rúttsch Dalin), interj.
Etymologi
[jfr d. rutsch, nor. rutsj; av t. rutsch; urspr. ljudhärmande. — Jfr RUTSCH, sbst.1, RUTSCHA, v.1]
(†) använt för att återge det ljud som uppkommer, då ngt rusar i väg med hög fart, l. ss. uttryck för den sinnesrörelse man erfar vid hög fart l. ss. uttryck för att ngt sker mycket snabbt. Dalin (1855). Att expediera giftermålen .. såsom de der tokingarne Engelsmän och Amerikanare göra det, bara en vigsel och så rutsch i vagnen att fara till verldens ända! Bremer Hertha 409 (1856).
Spoiler title
Spoiler content