RUVA rɯ3va2, v.1, förr äv. RUGA, v.3, -ade; o. RUVAS -as2, förr äv. RUGAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(rug- 1711—1756. ruv- 1940 osv. -a 1950 osv. -ad, p. pf. 1756. -as 1711 osv.)
(i sht i vissa trakter) refl. o. dep.: utveckla l. bilda ruva l. ruvor; täckas av ruva l. ruvor; förr äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med l. täckt av l. förvandlad till ruva l. ruvor. När såret rugades ofwan bolnades under. Block Pest. 97 (1711). På 12 och 13 dygnet hafva dessa koppor varit rugade och affallit. SvMerc. 2: 74 (1756). Såret i Klerks panna ruvades snart. Nilsson HistFärs 43 (1940). IllSvOrdb. (1955; refl.).
SAOB
