SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYCKLOR, sbst. pl.
Ordformer
(rycklor 18851926. ryklor c. 1870)
Etymologi
[jfr sv. dial. rökel, om art av släktet Polygonum Lin. (Smål.), rökla, ett slags ogräs (Blek.); möjl. liksom y. fsv. rykil, knöl, knuta, o. sv. dial. (Skåne, Hall.) rögla, liten hög l. stack av torv, till den avljudande stam som föreligger i RUKA, sbst.1, o. RÖK, samling av kärvar; växten har knöligt ledad stam; jfr äv. nor. dial. røglefræ, om art av släktet Polygonum Lin.]
(†) växten Polygonum lapathifolium Lin., pilört; jfr ROCKA, sbst.3, RÖD-KNÄA. Fries Ordb. 101 (c. 1870; från Blek.). Bolin Åkerogräs. 134 (1926; från Blek.).
Spoiler title
Spoiler content