SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYGUR, adj.
Etymologi
[av isl. hryggur, yngre form av hryggr (se RYA, v.3)]
(†) bedrövad, sorgsen. Then som fattig är han wjse sig ej rygur, / Ty Gud kan ändra alt. Spegel GW 281 (1685).
Spoiler title
Spoiler content