SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYKT ryk4t, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. rykt; vbalsbst. till RYKTA, v.1 (i bet. 3)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vittjande, vittjning. Första ”ryktet” inbragte 35 kilo rödspetta. Halland 1893, nr 20, s. 3. SDS 1959, nr 264, s. 3 (från Skåne).
Spoiler title
Spoiler content