SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYNKLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(ryncklor, pl.)
Etymologi
(†) rynka (i persons ansikte). När Synen mörcker blir, och pannan full med ryncklor. Fånge 8 (c. 1710).
Spoiler title
Spoiler content