RYNKOCEFAL ryŋ1kosefa4l l. -kω-, l. 01—, m. l. r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. rhynchozephalen, pl., eng. rhynchocephalian, fr. rhynchocéphales, pl.; av nylat. rhynchocephalia, pl., bildat av gr. ῥύγχος (gen. -εος), svintryne, nos, näbb, o. gr. κεφαλή, huvud (se GAVEL, sbst.1); de hithörande djuren ha ett näbbliknande munparti]
(i fackspr.) individ l. art av ordningen Rhynchocephalia bland kräldjuren (vars enda nu levande representant är bryggödlan); äv. i pl., om ordningen. I den högre landfaunan (under triastiden) var förutom stegocefaler, rynkocefaler och teromorfer flertalet av reptilieordningarna numera företrätt. Ramsay GeolGr. 323 (1909). BonnierKL 9: 1086 (1926).
SAOB
