SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYPAROGRAF ryp1arogra4f l. ry1p-, l. -rω-, l. 0104, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. rhyparo-, förr äv. -graph)
Etymologi
[liksom t. rhyparograph, eng. rhyparographer, fr. rhyparographe av lat. rhyparographus, målare som väljer socialt lågtstående motiv, av gr. ῥυπαρογράφος, adj., som målar smutsiga l. föraktliga ting, av ῥυπαρός, smutsig, o. -γραφος (se -GRAF)]
(numera föga br.)
1) konst. målare i det forntida Grekland, som valde sina motiv ur socialt lågtstående miljöer. Pyreikos, som målade Barber-stugor och Krogscener, kallades i Athen en Rhyparograph, eller Smutsmålare. Hammarsköld KonstH 68 (1817). Schück VLittH 1: 253 (1899).
2) [jfr motsv. anv. i t.] nedsättande benämning på målare: kluddare, klåpare; äv. bildl., ss. nedsättande benämning på litteratör. Då Hegels moraliska tvätydighet hunnit blifva t. o. m. ett ämne för literaturens rhyparografer. Claëson 2: 331 (1855). Ekbohrn 222 (1904).
Spoiler title
Spoiler content