publicerad: 1960
RYSKA rys3ka2, v., äv. RÖSKA rös3ka2, förr äv. RÖSSJA, v. -ade l. -er, -te, -t, -t (pr. sg. akt. -ar Roberg Beynon 229 (1697) osv. -er IErici Colerus 2: 212 (c. 1645) osv. — pr. sg. pass. -as IErici Colerus 1: 82 (c. 1645) osv. -es Salander Gårdzf. 21 (1727) osv. — ipf. -ade VRP 1671, s. 417, osv. -te Sjögren Journ. 19/8 1796 osv. — sup. -at UB 6: 358 (1874) osv. -t Dahlstierna (SVS) 327 (c. 1696) osv. — p. pf. -ad LAHT 1899, s. 27, osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(rysk- 1640 osv. ryski- 1640—c. 1730. rösk- 1581—1959. röski- c. 1645—1656. rössi- c. 1645)
Etymologi
[y. fsv. ryskia, sv. dial. ryska, röska; jfr isl., nor. dial. ryskja, d. dial. ryske, røske, sannol. till samma stam som föreligger i RUSKA, v.3]
1) gm att rycka avlägsna (ngt); särsk. dels med avs. på hår, ull (på får) o. d.: rycka loss l. av, dels o. numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på växt: rycka upp (med handen l. händerna); äv. abs.; särsk. (i sht förr) i fråga om skörd av lin, hampa o. d. (Lat.) Vello .. (sv.) Vprijfwa medh rötter, ryskia. Linc. (1640; under vello). Quinfålk .. som .. kunna ryskia, bråka, spinna och hwad mera där till hörer. Rosenhane Oec. 18 (1662). Man röskar Håren fram utur Pannan. Roberg Beynon 229 (1697). Ängsbackarne buro en så kort hafre, att den knappt utan ryskning kunde bergas. EconA 1807, dec. s. 87. Denna första röskning kallas gallring och de röskade plantorna gallerhampa. LAHT 1923, s. 731. jfr AVRYSKJA.
2) (†) med obj. betecknande den l. det varifrån ngt ryckes bort; särsk. dels med avs. på person: rycka hår(et) av (ngn), dels med avs. på (levande) gås: rycka ut (de större) vingpännorna på, dels med avs. på hästs man: ansa gm utryckande av hår; äv. i utvidgad anv.: rycka (ngn) i håret, lugga. Jvnivs. .. Röskes Gässen. Brahe Oec. 95 (1581; uppl. 1920). Manen ryskas på Hästar. IErici Colerus 1: 82 (c. 1645). Dhet är ondt at ryskia dhen skallota. Grubb 425 (1665). Roberg Beynon 210 (1727).
3) (†) häftigt rycka i l. skaka (ngn l. ngt). Och när han det (dvs. svinet) dickt hade Röskt och Skakt, / Så hölt han i med all sin Makt, / At det sig ey af Ställe kunde röra. Dahlstierna (SVS) 327 (c. 1696).
Särsk. förb. (till 1): RYSKA BORT. (†) rycka bort l. av (ngt); äv. i uttr. ryska ngn ngt bort, rycka bort ngt från ngn (jfr ryska, v. 2). IErici Colerus 2: 158 (c. 1645). Man (skall) röskia honom (dvs. en kapun) fiäderen bort. Därs. 192. jfr bortryska. —
RYSKA IFRÅN. (†) i uttr. ryska ngn ngt ifrån, rycka av ngn ngt. Fåra-Ullen plägar ryskias them (dvs. fåren) ifrå. IErici Colerus 2: 129 (c. 1645). —
RYSKA UPP10 4. rycka loss l. upp (ngt); särsk. o. numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på växt: rycka upp (med händerna); särsk. (i sht förr) i fråga om skörd av lin o. d. Wollimhaus Ind. (1652). Lin och hampa .. ryskas vp. Broocman Hush. 2: 75 (1736). Kornet blev bara fem tum långt och det kunde inte skäras utan de måste röska upp det med rötterna. Moberg SistBr. 258 (1959). jfr uppryska. —
RYSKA UT. (†) rycka ut (ngt). Man rösker uth några Börster på Ryggen (på svinet). IErici Colerus 2: 212 (c. 1645). jfr utryska.
(1) -TÅNG. (†) tång använd att rycka bort l. loss ngt (särsk. hår). Rysketång at ryskia Håår medh. Linc. Oooo 3 a (1640). Hamb. (1700).
Spoiler title
Spoiler content