RÅDER rå4der l. RADER ra4der, n.; best. -dret; pl. =.
Ordformer
(rad- 1939. råd- 1706—1942)
Etymologi
[sv. dial. råder, rader; bildat till l. sidoform till RAD, sbst.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lång, smal, lådliknande vagnsflake med lösa sidobräder l. flake med fasta gavlar o. löstagbara sidobräder för montering på kälkar; stundom äv. om lastvagn l. släde med sådan flake. BoupptRasbo 1706.Verkvagnar med skrindor och råder. SD(L) 1894, nr 45, s. 2. Väggruset bör harpas redan då det lastas i rådret. Upsala(A) 1923, nr 229, s. 7.— jfr DYNG-, GÖDSEL-, MALM-RÅDER.
SAOB
