RÄMMIKA räm4ika, äv. rem4-, l. 302, förr äv. REMIKA (rèmicka Dalin) l. REMLIKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. REMMIK, r. l. f.; pl. -ar (Täubel Boktr. 2: 34(1823)); förr äv. RÄNKEN, n.?
[liksom d. ræmmike, ræmmeke(n) av diminutivformer av lt. raam (mlt. rame) l. remen, rämen (mlt. reme), ram (se RAM, sbst.1, resp. REMEN); jfr t. rähmchen, rämmika, till rahmen, ram (se RAM, sbst.1)]
(förr) boktr. till stöd o. skydd för tryckarket avsedd anordning på handpress bestående av en vid däckeln (se DÄCKEL 1 a) med gångjärn fäst lätt ram av järn på vilken papper uppspänts vari partier motsvarande själva tryckytan utskurits; äv. om likartad anordning (överspänd med lärft o. flera l. färre lager papper) avsedd att göra trycket mjukare. Täckel medh Ränken. Rudbeckius MemPubl. 23 a(1635). I handpressen ligger mellan trästocken och den nedfallande däckelplattan den s. k. remmikan .., som består af spändt lärft med flera eller färre papperslager. 2UB 10: 251(1907; vid tryckning av träsnitt). HantvB I. 5: 113(1937).
