SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄNDE rän3de2, sbst.1, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[sv. dial. rände, ram till såll m. m., (hatt)brätte, styv kant; till RAND]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ram (av trä) till ett såll. UpplFmT 29—32: 40 (1913; från Uppl.). — jfr RISSEL-, SÅLL-RÄNDE.
Spoiler title
Spoiler content