publicerad: 1961
RÄNNA, sbst.2, n.
Etymologi
(†) ränn(ande), tröttsamt bestyr; jfr RÄNN 2. Ty uti alt sit värk och egit ränna / Dock måste hon (dvs. människan), med ach och ve, bekänna, / Sig utan lif. Österling Lärops. 119 (1724).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content