SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
-RÄTTA ~rät2a, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. liarätta; till RÄTTA, v.2]
om värktyg för rätning l. riktning; i ssgn LIA-RÄTTA. Anm. Formen liarät [uppkommen gm anslutning till riksspråkets RÄTA, v.1, o. gm felaktig utlösning ur sv. dial. liarätten, sg. best. av liarätte, etymologiskt identiskt med liarätta] användes tillf. i RedNordM 1927, s. 22, om ”liarätta” från Loshults socken i Skåne.
Spoiler title
Spoiler content