SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÄTTFÄRD rät3~2rd, r. l. f.
Etymologi
[jfr d. retfærd; bildat till RÄTTFÄRDIG, sannol. med anslutning till sådana ssgr med FÄRD 6, 7 som HÖGFÄRD, OFÄRD, VÄLFÄRD]
(tillf.) rättfärdighet (se d. o. 1). I hus där rättfärd råder. Zilliacus Aischylos Agamemn. 72 (1929).
Spoiler title
Spoiler content