publicerad: 1962
RÄTTMÄTELIG, adj.; anträffat bl. i kompar. -are.
Ordformer
(-mäte- 1679—1687. -mätte- 1699)
Etymologi
(†) = RÄTTMÄTIG 1. Thet är rättmäteligare at gifwa Gudh förste Parten (av maten), och sedan I andre Heerar thet andra. HistHelena C 3 b (1679). Därs. B 8 b (1699).
Spoiler title
Spoiler content