1) (med ålderdomlig prägel) rättmätigt (se RÄTTMÄTIG 1 c, d, 2); i sht förr äv. allmännare: lagenligt l. rättsenligt l. på lagligt l. riktigt sätt. (Vissa ämbetsmän äro) efter Sweriges Lagh och gamble Privilegier rättmäteligen afsatte. Chesnecopherus Skäl Ii 2 b(1607). Någre (biskopar) stodho ther vppå honom (dvs. Chrysostomus) wara rättmäteligen dömd. Schroderus Os. 1: 577(1635). Den katolska kyrkans kvarlåtenskap .. var närmast att jämföra med ett jättelikt danaarv, som rättmäteligen tillföll kronan. Näsström FornDSv. 2: 49(1948).
2) (†) med skäl l. fog l. berättigande, med rätta (se RÄTTA, sbst.2 1 a); jfr RÄTTMÄTIG 3. Then Pelagianiske Läran, som .. vppå thet Milevitaniske Mötet grundeligen och rättmäteligen fördömd bleff. Schroderus Os. 1: 657(1635). Effter alla högst trachta effter thet som liufligt är; äre .. (hindarna) rättmäteligen förbudne, på thet at the ey motte blifwa vthödde. Palmchron SundhSp. 85(1642). Schück VittA 3: 383(i handl. fr. 1685).
