SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÄTTSINNE rät3~sin2e, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. retsind, t. rechtsinn; av RÄTT, sbst.2, l. RÄTT, adj.2, o. SINNE, själsförmögenhet o. d., o. delvis möjl. retrograd bildning till RÄTTSINNIG, adj.1]
sinne för vad som är (moraliskt) rätt, (naturlig) förmåga att skilja mellan rätt o. orätt; rättskänsla; egenskap(en) att vara rättsinnig, rättsinnighet; rättskaffens l. rättrådigt sinnelag; rättskaffenhet, rättrådighet; jfr RÄTTS-SINNE. Wadman 2: 109 (c. 1820). Schlyter hade ett ytterst känsligt och omutligt rättsinne. Wisén i 3SAH 4: 363 (1889). Oegennytta .., rättsinne och pliktkänsla, detta är egenskaper, som tala till alla åldrar. Weibull LundLundag. 221 (1891). Wigforss Minn. 2: 223 (1951).
Spoiler title
Spoiler content