RÄTTSKAFFENHET rät3~skafenhe2t, äv. 3~200, äv. RÄTTSKAFFENSHET rät3~skafenshe2t, äv. 3~200, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-skaffen- 1662 osv. -skaffens- 1824—1944)
Etymologi
[jfr d. retskaffenhed, t. rechtschaffenheit; till RÄTTSKAFFENS]
1) (†) motsv. RÄTTSKAFFENS 2 c,i fråga om känsla l. avsikt: allvar, uppriktighet, ärlighet. Rättskaffenheten af hans afsigt. Nordforss(1805). Ett oskyldigt hjerta .. (hade) förtrott sig åt sin känslas renhet och min känslas rättskaffenhet. Börjesson C12 106(1858).
2) motsv. RÄTTSKAFFENS 4:egenskap(en) att vara rättskaffens; redbarhet, redlighet; oförvitlighet, hederlighet; rättrådighet. Bondepract. E 2 b(1662). Så bören I .. troget följa de anmaningar till dygd och rättskaffenhet, som (den avlidne tsar Alexander I) Eder gifvit. SPF 1826, s. 77.SvTeolKv. 1936, s. 227.
