publicerad: 1962
RÖ, sbst.1, n.
Etymologi
[fsv. rö, n.; etymologiskt identiskt med RÖR, råmärke; formen beror möjl. delvis på ombildning gm inflytande från RÅ, sbst.3]
(†) råmärke av sten, rör, röse; i förb. rå och rö l. rö och rå l. stav och rö; jfr RÅ, sbst.3 4. PrivSvStäd. 3: 443 (1582: röö och rhå). Därs. 4: 286 (1602: staf och röö). SvLantmät. 1: 627 (i handl. fr. 1691: råå och röö). Lind 2: 687 (1749). — jfr KNÄ-RÖ.
Ssg: RÖ-GÅNG. (†) om handlingen att gå upp en gräns (o. markera den med rösen); jfr rågång, sbst.2 1, rör-gång, sbst.2, röse-gång. Tolfmän schola hålla Röögångh emellan Möösiöö och Wbärgz mennen, och läggia Råå och Röö dem emellan som de mz edh ehrhålla will. ÅngermDomb. 1647, s. 121.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content