publicerad: 1962
RÖDSTJÄRT rø3d~ʃær2t, vard. äv. rø3~, om djur m. l. r., om person m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rö- 1689—c. 1727. röd- 1639 osv.)
Etymologi
[av RÖD, adj., o. STJÄRT; jfr d. rødstjært, t. rotsterz, rotschwanz, eng. redstart, red-tail, fr. rouge-queu (alla i bet. 1); jfr äv. fsv. rödhstiärta, benämning på en fågel]
1) om fågel med röd(aktig) stjärt; särsk.
a) fågel av tättingsläktet Phœnicurus Forst.; särsk. dels om Ph. phœnicurus Lin. (äv. i uttr. vanlig rödstjärt), dels i uttr. svart rödstjärt, om Ph. ochrurus gibraltariensis Gm.; i pl. äv. (zool.) om släktet (i sht förr äv. med inbegrepp av vissa arter som numera vanl. föras till andra släkten; jfr RÖDSTJÄRTS-SLÄKTE(T)). Schroderus Comenius 155 (1639; t. texten: das Rothschwäntzlein). Svarta Rödstjerten. Scheutz NatH 78 (1843). (Näktergalen) tillhör släktet rödstjärtar. Ericson Fågelkås. 2: 5 (1907). 4Brehm 6: 539 (1924; i pl., om släktet Phænicurus Forst.). Vanlig rödstjärt. BonnierKL (1926).
2) [sv. förbrytarspr. o. slang rödstjärt, gardist vid Göta livgarde (Landsm. XVIII. 8: 35 (1900), Thesleff Förbrytarspr. 83 (1912)); anledningen till benämningen är att soldaterna vid detta garde hade röda passpoaler kring sprundet på vapenrockens baksida] (numera bl. tillf., om ä. förh.) gardist vid Andra livgardet l. (det därur uppkomna) Göta livgarde. SöndN 1864, nr 48, s. 2.
-SLÄKTE(T). zool. tättingsläktet Phœnicurus Lin.; i sht förr äv. vidsträcktare, med inbegrepp av släktena Luscinia Brehm (näktergalsläktet), Cyanecula Brehm (blåhakesläktet) o. Erithacus Cuv. (rödhakesläktet). Holmgren Fogl. 95 (1867; vidsträcktare). 2SvUppslB (1952). —
-SÅNGARE, r. l. m. (numera mindre br.) Phœnicurus phœnicurus Lin., (vanlig) rödstjärt; äv. i uttr. svart rödstjärtsångare, svart rödstjärt. Nilsson Fauna II. 1: 202 (1824). WoJ (1891). —
Spoiler title
Spoiler content