RÖJA röj3a2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or; äv. (bygdemålsfärgat) RÖJ röj4, f. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. RÖ, sbst.5, f.; pl. -r.
Ordformer
(rö (-öö) 1637—1639 (: röör, pl.). rödja 1916. röj (röiy) 1611 osv. röja 1896 osv.)
Etymologi
[sv. dial. röjj, röjjo, räjj, räja m. m.; motsv. nor. røi; i avljudsförh. till RYA, sbst.3]
(i vissa trakter av Sv. samt i Finl. använd benämning på) tjäderhöna; äv. koll.; förr äv. om orrhöna. Än äre enpart foglar som nyttighe äre till maatz, såsom Tieduren .. Orrhanan och Röiyen, thet är Orrhönan. Forsius Phys. 283 (1611). The Fasaner, .. Tiedrar, (röör) Orrar, (werner) Calkoneske hanar och hönor .. warda hållne för ståtelige rätter. Schroderus Comenius 150 (1639). Man är kanske för nära inpå .. (den spelande tjädertuppen) för att nu härma röjens älskogsläte. Frisendahl Skogsdjup. 82 (1925). Munsterhjelm FarlUppdr. 71 (1934; koll.).
Ssg: RÖJ-ÄGG, n. (i vissa trakter av Sv. samt i Finl.) tjäderägg. Östergren (1937).
SAOB
