RÖMLIG, adj.2, l. RÖMMELIG, adj.; adv. -EN (OxBr.).
Ordformer
(röm- 1599—1612. römme- 1644)
Etymologi
[jfr mht. rüem(e)lich, t. rühmlich; avledn. av RÖM]
(†) berömvärd, prisvärd, berömlig. Konung Gustaf lät .. (sändebuden) med ståtelige skänkningar i förgyldt sölf, credentzer och annat vackert och römligt begåfvade draga hem. HSH 12: 95 (1599). Att vårtt förehaffvande .. må .. römligen och vårtt godhe nampn till förmeringh utfördt bliffve. OxBr. 5: 9 (1612). E(ders) G(revliga) N(å)ds höga och römmeliga mildheet. HSH 9: 197 (1644).
SAOB
