RÖSK rös4k, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. rusk, m., fårsvingel, kruståtel, rysk, m., kruståtel; jfr sv. dial. rösstje, fårsvingel (AfhNaturv. 1: 160 (1830; från Särna)), nor. dial. rusk, m., ryskje, n., ett slags tätt växande fint gräs i fjälltrakter (sannol.: kruståtel), fär. ryski, fryle, mlt., mnl. o. holl. rusch, m., säv, mht. rusch(e), f., säv, eng. rush, säv; sannol. i avljudsförh. till mlt. risch, säv, feng. risc(e), f., säv; till samma ieur. rot som lat. restis, rep, o. lit. règzti, v., fläta]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gräset Deschampsia flexuosa (Lin.) Trin., kruståtel. Det påstås allmänt af befolkningen i norra Dalarne, att mjölken blir fetare, der korna beta rösk. LAHT 1891, s. 106.
SAOB
