SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖST, adj.
Etymologi
[fsv. röster, modig, rask, kry, upprättstående, sv. dial. röst, stor, stark o. livlig, raust, rask, frisk, modig; jfr nor. dial. raust, rask, duktig, isl. hraustr, modig, rask; sannol. besläktat med lit. krutėti, röra sig, vara värksam, krutùs, rörlig. — Jfr REDD, sbst.4]
(†) rask, duglig. Her göstaff heet han / han baneridt förde / och swärdit rörde / han war så röst. Visb. 3: 97 (c. 1590). (Borgarna i Visby) wȯro tess röste / på mwren the tröste / på tȯrn ok bȯrgh. Därs. 101.
Spoiler title
Spoiler content