SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖTE 3te2, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. röte; till sv. dial. rot(e), n. (se ROTE, sbst.3)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) av kluvna stänger l. av bräder bestående underlag för taktäckningsmaterial (halm l. näver o. d.). (Ladutaken) bestodo .. av halm (råghalm), utbredd på ett röte av små kluvna vedstammar. Nordström Luleåkult. 173 (1925). NorrbHembSkr. 1: 606 (1928).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÖT-BRÄDA, r. l. f. [sv. dial. rötbräda] bräda som ingår i underlag för taktäckningsmaterial. NorrbHembSkr. 1: 606 (1928).
-TAK. röte. Carlsson GlestGård. 72 (1943).
Spoiler title
Spoiler content