SABON sabå4n l. saboŋ4, r. l. m.; best. -en, äv. i best. anv. utan slutart.
Etymologi
[jfr t. sabon, f.; till namnet på den i Frankfurt am Main verksamme stilgjutaren J. Sabon († 1580)]
(numera föga br.) boktr. benämning på stilgrad (med under olika tider ngt varierande storlek, numera vanl. med 76 punkters kägel) använd till affischer o. d.; äv. i uttr. liten l. fin sabon, mindre sådan stilgrad (numera vanl. med 72 punkters kägel, sex cicero), stor l. grov sabon, större sådan stilgrad (numera vanl. med 84 punkters kägel, sju cicero). Täubel Boktr. 1: 172(1823: Grof). Därs. (: Lilla). Hasselquist Boktr. 147(1905: fin; om förh. på 1700-talet). GrafUppslB(1951).
SAOB
