[jfr t. sadismus, eng. sadism; av fr. sadisme; till namnet på den franske författaren D. A. F. De Sade († 1814), upphovsman till ett antal litterära arbeten vari bl.a. abnormiteten skildras]
sexuell abnormitet som består i att ngn har begär efter att misshandla l. på annat sätt plåga (l. åse misshandel l. plågande av) en person av det motsatta könet o. däri finner sexuell tillfredsställelse; ofta i utvidgad anv., om onaturligt begär att plåga l. att se ngn plågas l. om höggradig o. onaturlig grymhet l. elakhet. Laurent AbnKärl. 128(1896). En lärare .., en lismande skurk som njöt af att slå 8-åringar ända tills det värkade sadism. Engström 2Bok 29(1909). Att infinna sig vid en dödsbädd, att besöka en sjuk, det är för Anatole France ett tecken på sadism. Böök 4Sekl. 171(1925, 1928). Lustmord, ett mord .. som har sitt upphov i höggradigt stegrad sexuell abnormitet av det slag, som plägar kallas sadism. 3NF 13: 373(1930). Kriget sveper runt hela jordklotet och vräker upp bottensatser av rå sadism Siwertz Förtr. 281(1945). —
