SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SADIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. sadist]
person vars läggning l. beteende präglas av sadism. Laurent AbnKärl. 129 (1896). ”Alla människor är sadister”, brukade hon säga, ”så snart de vet att de kan såra en, grips de av lust att såra”. Thunberg HemBorg 278 (1934). Om .. (min man) inte vore rädd för efterräkningar skulle han piska mig, sticka mig med nålar eller göra brännmärken på mig med sin cigarrett ... Du är gift med en sadist alltså, sa Rex mörkt. Stiernstedt Bank. 389 (1947).
Avledn.: SADISTA, v. (mera tillf.) uppträda l. bete sig ss. en sadist; äv. i uttr. sadista med ngn, uppträda ss. en sadist mot ngn, behandla ngn sadistiskt. Hedberg Sardin. 506 (1956: sadista med mig). Dens. DjurBur 206 (1959).
Spoiler title