SAFFLORIT saf1lωri4t l. -lo-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr eng. safflorite; av t. safflorit, bildat till safflor (se SAFFLOR 3) o. tidigast använt av den tyske mineralogen A. Breithaupt 1835]
miner. (till beredande av färgämne använd) järnhaltig speiskobolt kristalliserande i det rombiska systemet. Kjellin (1927). TeknOrdb. 270 (1951).
