SAFFRANSPALT saf3rans~pal2t, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[till PALT, sbst.1 2 (i militärslang äv. om artillerist, se Thesleff Förbrytarspr. 73 (1912)); förleden sannol. till SAFFRAN o. anspelande på gula inslag i artilleristernas uniform av äldre modell, mindre sannol. en ombildning av seffration, biform till SEPARATION, i ssgrna SEPARATIONS-KARL, -VAKT (o. i så fall urspr. använt om person tillhörande separationsvakten i Sthm, varvid anledningen till att beteckningen överfördes på artillerister kan ha varit den omständigheten att Svea artilleriregemente hade ett flertal vakter i Sthm vilka tjänstgjorde ss. ordningspoliser)]
(numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) skämtsam benämning på artillerist vid vissa regementen. ”Saffranspaltarna” var på sin tid ett populärt militärt inslag i Härnösand, och smeknamnet gällde mannarna vid 9:e batteriet av Svea artilleriregemente, som för ett 50-tal år sedan var förlagt i staden. DN(A) 1945, nr 288, s. 11. jfr: Saffranspalt .. (dvs.) Artillerist vid A 4 (i Östersund). Langenfelt OffJarg. 265 (1947).
2) [sannol. utvidgad anv. av 1] om telefonarbetare. Mellan de båda männen börjades ett högljudt samtal, och telefonarbetaren (som kommit på besök på natten) frågade, om han var igenkänd. — Dig känner jag väl, sade (den andre) mannen .., du är en saffranspalt. Vill du ha en bärsa (= 1/2 öl)? GHT 1898, nr 252 B, s. 1 (ur stockholmsk polisrapport).
