SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAILLANT (saljáng Andersson (1845, 1857), sajáng Ekbohrn (1868, 1904), saljāng, äfv. -jāngt Dalin 703 (1871)), adj.
Etymologi
[jfr t. saillant; av fr. saillant, eg. p. pr. av saillir, spruta fram, skjuta fram, av ffr. saillir, sallir, hoppa m. m., av lat. salire, hoppa (se SALTO)]
(†)
1) framskjutande, utstående; särsk. om byggnadsdel. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).
2) i utvidgad l. bildl. anv.; dels om karaktär i skådespel: skarpt tecknad, levande o. konkret skildrad, dels allmännare: framstående l. lysande l. kvick o. d. Planen (i G. F. Gyllenborgs tragedi Sune Jarl) har förefallit många nog invecklad, caractererne ej nog saillanta och diction .. något tvungen. Kellgren (SVS) 6: 126 (1783). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content