SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SAKA sa3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. saka; jfr fd. o. ä. d. sage, fvn. saka (båda med svag böjning) samt (med stark böjning) got. sakan, strida, tvista, fsax. sakan, processa, förorsaka, fht. sahhan, tvista, tillrättavisa, feng. sacan, tvista, anklaga; i avljudsförh. till SÖKA. — Jfr FÖRSAKA, RANNSAKA, SAK, sbst., SAKNA, v.1, VEDERSAKA]
1) (†) klaga l. anklaga o. d.; dels i uttr. saka (up)på ngt, anföra klagomål över l. framställa krav på ngt (inför rätta) l. göra sak av ngt, dels i uttr. saka ngn för ngt, anklaga ngn för ngt. Hwath tiil förene i thesse fegdh imoth oss (dvs. Kristian II) är gyorth, för en wy komme tiil rykiith, thet haffwe wii medh mennige Swerigis inbyggyare naderliiga offwerseeth och wiille ther oppo aldriigh saka. SvTr. 4: 3 (1521). Om någhor Danmarks konung wille saka eller taala på Skåne, tå skulle alt Danmarks rikes rådh settia sigh vp emoot honom. OPetri Kr. 124 (c. 1540). (Vår egendom) ähr wårtt rätte afflinge godz, genom mödhe .. förwärfdt, och iche vthi slächtenn till thett ringeste .. ärffdt, så att ingen vtaf wår slächtt medh nogonn arfzrätt kann där vpå hafua att saaka, taale eller klandre. 3SthmTb. 4: 44 (1601). Om Hionalag .., ther äger Biskoper inseende hafwa, att icke någon beblandelse skeer som är i Gudz lagh förbudin. Warder man sakader för thy måle, då äger Biskoper dem eij låta hionelag byggia. Lagförsl. 99 (c. 1609).
2) (†) säga nej till (ngt); förneka l. bestrida (ngt); vägra; med avs. på kallelse o. d.: vägra l. icke bry sig om att efterfölja l. åtlyda, icke hörsamma. Om thenne ofta nämnde Staphans been, äro .. förd til Saxiska Corbeja .. thet månde D. E: Benzelius hwarken jaka eller saka. Broman Glys. 2: 88 (c. 1730). (Sv.) Saka .. (t.) leugnen, sich weigern. Möller (1790). Många städer i Konungadömet sakade kallelsen (dvs. hertig Karls kallelse till riksmöte i Arboga), urskuldande sig med fruktan för Konungens wrede, när han warde återkommandes. Afzelius Sag. VIII. 1: 51 (1856).
3) (numera bl. dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels, mera tillf., med anknytning till o. uppfattat ss. bildl. anv. av 4 a l. b) göra sig av med l. kasta bort l. avstå från (ngn l. ngt); förr äv. övergående dels i bet.: övergiva l. åsidosätta (ngt), dels i bet.: mista (ngt); jfr 4 a, b. Den bolde Priamus min liufwa kiäre maka / Har nu för Trojæ storm måst lijff och anda saka / Thes manna hiälte-modh är nu till blekheet bögdh. Noreen FörfLejonk. 104 (i handl. fr. c. 1685). Min tro mot Gud och maka, / Jag här wid (dvs. om jag skall få behålla det skänkta armbandet) måste Saka. Ehrenström Barclay Argenis 350 (1741). Att saka en ledare (gm att avsätta honom) i opportunismens namn är i kommunistisk politik ett fullt godtagbart sätt. GHT 1956, nr 166, s. 4.
4) i fråga om kortspel.
a) efter (av annan person gjort) utspel av kort i viss färg lägga (kort i annan färg än den utspelade), kasta (se KASTA, v. I 2 b α β'); äv. abs. Schultze Ordb. 3968 (c. 1755). Det tredje och sista partiet började, och inspektoren hade förhand ... Han spelade ut spader ess. Jägmästaren sakade. Därefter följde ytterligare tre spader, under det att jägmästaren satt och slängde bort idel hackor. Hülphers Ångermanl. 120 (1900). Man är icke skyldig att bekänna färg (i spelet sextiosex). Man får alltså trumfa eller saka något annat kort, även om man har kort i den utspelade färgen. Werner o. Sandgren Kortox. 27 (1949).
b) i kortspel där icke alla de givna korten användas i spelet l. där ombyte (”köp”) av kort får äga rum: göra sig av med (kort som man icke vill behålla), kasta (se KASTA, v. I 2 b α α'). Man plockar upp de 6 korten och ”sakar” sedan 6, vilka kunna vara desamma, som man slagit upp förut. SvD(A) 1921, nr 316, s. 8 (i fråga om vira).
c) (†) passa (se PASSA, v.1 III). Lind (1749).
5) (†) opers., i uttr. det sakar intet l. icke, eg.: det gör ingen skada l. olägenhet; det gör ingenting till saken l. har ingen betydelse o. d. Effter S. Marci scriffuelse, tillåter Christus Apostlomen staaff och skoor, hwilket här (i Mat. 10) synes förbiudas. Men thet sakar intet, ey är heller så fierran någhor twist Euangelisterna emellan. LPetri 3Post. 135 a (1555). Serenius (1741). Schultze Ordb. 3969 (c. 1755).
Särsk. förb.: SAKA BORT. särsk. (†) till 3: kasta bort l. göra sig av med l. avsäga sig (ngt). Warnmark UtwSiälGlädie 6 (1686).
Avledn.: SAKARE, m.||ig. (numera bl. tillf.) till 4 a, b: person som sakar. Schultze Ordb. 3969 (c. 1755; angivet ss. föga br.).
SAKELSE, r. l. f. (†) till 2: förnekande, bestridande. Lind (1749; under leugnung).
Spoiler title
Spoiler content