SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAKRAL sakra4l, adj.2
Ordformer
(förr äv. sacral)
Etymologi
[jfr t. sakral, eng. sacral; av nylat. sacralis, till lat. sacrum i senlat. os sacrum, korsben (till lat. sacer, se SAKRAL, adj.1), efter gr. ἱερὸν ὀστέον, korsben, eg.: heligt ben, sannol. åsyftande bruket att avskilja detta parti av offret åt gudarna]
anat. o. med. som tillhör l. hör samman med l. har avseende på korsbenet l. trakten kring detta; ss. förled i ssgr ofta liktydigt med: kors- l. korsbens-; jfr HELIG 3 h. Dalin (1871). Bergstrand SvLäkS 425 (1958). — särsk. i uttr. sakral bedövning, sakralanestesi. Idun 1947, nr 24, s. 11.
Ssgr: SAKRAL-ANESTESI. [jfr t. sakralanästhesie] med. lokal bedövning (anestesi) åstadkommen gm injektion i sakralkanalen. SvLäkSH XLVI—XLVIII. 2: 61 (1920). —
-AUTONOM. [jfr t. sakralautonom] anat. o. med. som har avseende på den del av det autonoma (vegetativa) nervsystemet vilken utgår från l. har förbindelse med sakralmärgen. Thunberg Livsförrättn. 458 (1925). Wernstedt 432 (1943). —
-BEN. anat. korsben (se d. o. 1). 3NF 2: 340 (1924). —
-DEL. [jfr t. sakralteil] anat. sakral del (särsk. av ryggmärgen; jfr -märg). LbKir. 1: 462 (1920). —
-FLÄTA, r. l. f. anat. om komplex av nervtrådar som utgå från sakralmärgen. Sundström Huxley 172 (1874; hos fåglar). —
-HÅL, n. [jfr t. sakralloch] anat. korsbenshål. LbKir. 1: 477 (1920). —
-KANAL. [jfr t. sakralkanal] anat. om den del av ryggmärgskanalen som går genom korsbenet. LbKir. 1: 462 (1920). —
-MÄRG. [jfr t. sakralmark] anat. om den del av ryggmärgen vars nerver lämna ryggradskanalen genom sakralhålen; jfr -del, -segment. Sundberg (1926). —
-NERV. [jfr t. sakralnerv] anat. nerv som utgår från sakralmärgen. TLäk. 1834, s. 45. LbKir. 1: 461 (1920). —
-PARASIT. [jfr t. sakralparasit] anat. sakralsvulst. 2NF 18: 659 (1912). —
-REGION. [jfr t. sakralregion] anat. om korsbenet o. dess närmaste omgivning; stundom äv. om ryggmärgens sakraldel (sakralmärgen). TLäk. 1834, s. 45 (om sakralmärgen). Collin RappGarnizSjukhSthm 11 (1846). —
-REVBEN~02, äv. ~20. anat. hos vissa djur: revben utgående från en korsbenskota. Sundström Huxley 160 (1874; hos amfibier). —
-SEGMENT. [jfr t. sakralsegment] anat. ryggmärgssegment tillhörande sakralmärgen. Thunberg Livsförrättn. 458 (1925). —
-SVULST. [jfr t. sakralgeschwulst] anat. svulstliknande missbildning i sakralregionen. Sundberg (1926). —
-TRAKT. [jfr t. sakralgegend] anat. = -region. TLäk. 1834, s. 46. —
-TUMÖR. [jfr t. sakraltumor] anat. = -svulst. Hygiea 1913, s. 971. —
-VEGETATIV. anat. = -autonom. Thunberg Livsförrättn. 458 (1925). —
-VÄRK. (numera bl. mera tillf.) värk i sakralregionen. Tholander Ordl. (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content