SAKRAMENTALIER sak1ramenta4lier, äv. 100302, sbst. pl.; best. -na.
Etymologi
[jfr t. sakramentalien, pl.; av mlat. sacramentalia, substantiverat n. pl. av senlat. sacramentalis (se SAKRAMENTAL)]
teol. om ett flertal till de fastslagna sju sakramenten icke hörande heliga handlingar (vigningar, välsignelser, besvärjelser) l. invigda föremål (t. ex. vigvatten) inom den romersk-katolska kyrkan. Dalin (1871). Holmquist MLuther 15 (1916). Under det att sakramenten främst äro nådesförmedlare, äro sakramentaliernas viktigaste uppgifter att sörja för de frommas lekamliga väl. Arv 1955, s. 42.
