[fsv. saktmodh, n.; jfr d. sagtmod, n.; sannol. av mlt. sachtmōt, sachmōt, m.; jfr t. sanftmut, f.; till SAKTA, adj., o. MOD, sbst.1]
fridsamt l. fogligt l. tålmodigt l. milt sinnelag l. uppträdande; egenskapen att vara fridsam l. foglig osv.; i sht förr äv. övergående i bet.: (förmåga av) lugn eftertänksamhet l. besinning; jfr SAKTA, adj. I 3 bslutet. 1Tim. 6: 12(Bib. 1541). Sachtmod giör Herren trygg .. (dvs.) När en Herre är mild och spaakfärdigh giör han trogna Undersåter, och sitt Land säkert. Grubb 706(1665). Sachtmod stillar wreede. Därs. Lär .. / Dig sjelf med saktmod öfwerwinna. Dalin Vitt. I. 3: 92(1743). Den Statsklokes saktmod, som fruktar att genom skyndsamhet förråda sin hemlighet. Wallin i 2SAH 7: 172(1815). Bärom för Herran det offer, som honom behagar: / Saktmod i lyckan, och tålamod när han osz agar. Ps. 1819, 383: 5;jfr Ps. 1937, 511: 5. Vid mjölkningen bör kon behandlas med saktmod och vänlighet. Grotenfelt Mjölkh. 5(1886). Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda. Pred. 10: 4(Bib. 1917). Martinson BakSvenskv. 24(1944). — jfr ÄNGLA-SAKTMOD.— särsk. (†) i utvidgad anv.: stillhet o. allvar (i rörelser o. uppträdande). Prosten och prostinnan trädde genom rummen med allt det saktmod, som höfves i död mans hus. Almqvist TreFr. 2: 151(1842).
