SALARIERA sal1arie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. SALARERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(salarer- 1698—1768. salarier- 1835—1939)
Etymologi
[jfr t. salarieren, eng. salary, fr. salarier, mlat. salariare; till SALARIUM]
(numera föga br.) giva lön l. honorar o. d. åt (ngn) l. utbetala medel till honorerande av (ngt); avlöna; honorera; betala; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. dels om person, dels om befattning o. d.: avlönad l. honorerad o. d. Af apothekaren (tages) halfwa hans löhn och gifwes åth Gesellen, Så att bägge äro Salarerade, och ingen åtskildnad emellan huusbonde och tiänare. HdlCollMed. 1698, s. 1236. Omsättningen af lärarekrafterna (i Nyen) berodde på de dåliga löneförmånerna, hvilka tvungo pedagogerna att söka bättre salarierade befattningar. ASScF 18: 447 (1891). Cannelin (1939). — särsk. med tanke på givande av ersättning för mindre aktningsvärda syften: leja l. besticka l. muta l. besolda (se d. o. 3) o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i sht om tidning l. tidningsman: lejd osv. (äv. om förpliktelse o. d.: som åvilar ngn till följd av att han erhållit ersättning därför). (En viss tidningsman) vill .. sjelf icke veta med sig någon salarierad förbindelse (att stödja regeringen). Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 63. Vi (dvs. Aftonbladets redaktion) hafva t. ex. låtit förstå, att den eller den redaktören varit salarierad eller beroende af makten. AB 1841, nr 16, s. 3. Hr G. Svederus, hvilken .. efter råd och lägenhet salarierats för sin verksamhet till Karl Johans ära. Ahnfelt KröntRiv. 2: 137 (1887). 2NF 28: 1283 (1919; i p. pf., om tidning).
SAOB
