SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SALDER, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[sannol. av (en lt. motsvarighet till) holl. soldeer, lödmetall, liksom eng. solder, lödmetall, av ffr. soldure, lödmetall (motsv. fr. soudure), till ffr. solder (motsv. fr. souder), löda, av lat. solidare, göra hel, till solidus, hel, fast (se SOLID)]
(†) lödmetall bestående av en blandning av mässing o. tenn, använd vid lödning av mässing. At löda Mäszing med Salder .. så smältes Tenn och Mäszing tilhopa som gör Salderen hård eller sprö, och när den stötes til pulver i en Mortel och blandas med borax, så låta skrefwor på Mäszingen lätteligen löda sig därmed. Polhem Test. 100 (c. 1745).
Ssg: SALDER-VERKSTAD. (†) verkstad för lödning med ”salder”. HC11H 12: 163 (1697).
Spoiler title
Spoiler content