SALINOMETER sal1inome4ter l. -nω-, l. 01—, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Etymologi
[jfr t. salinometer, fr. salinomètre; av eng. salinometer, till mlat. salinus (se SALIN, adj.) o. -METER]
(i fackspr.) instrument varmed en lösnings salthalt bestämmes; i sht om areometer graderad så att salthalten kan avläsas (i procent), saltprovare, saltmätare. Pasch ÅrsbVetA 1844, s. 4. Då fartyget var till sjös, undersöktes vattnets täthet med salinometer. TT 1889, s. 32. SohlmanSjölex. (1955).
