SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SALIV sali4v, r. l. m.; best. -en; förr äv. SALIVA, f.; best. -an.
Ordformer
(saliv 1781 osv. saliva 1697. salive 1769—1783. saliven, best. 1764 osv.)
Etymologi
[jfr eng. saliva, fr. salive; ytterst av lat. saliva, möjl. rotbesläktat med fvn. sǫlr, gråblek, nor. dial. sal, gråblek, fht. salo, mörkfärgad, feng. salo, mörkfärgad, samt ry. solovój, isabellfärgad. — Jfr SALIVAL, SALIVERA]
i människans munhåla förekommande, färglös, kemiskt nästan neutral blandning av avsöndringarna från de tre grupperna av stora spottkörtlar (o. munhålans slemkörtlar), (mun)spott; äv. om avsöndringar från var o. en av spottkörtlarna; äv. om motsv. vätska hos djur. HdlCollMed. 1697, s. 1027. Under det maten tuggas, framkommer saliven öfverflödigt. Westerdahl Häls. 108 (1764). Wargen .. slickade, .. pustade, .. klippte med läpparne, saliven rann ur gapet. JournLTh. 1810, s. 692. Om .. (ett barn) dreglar sig mycket, .. låter man saliven rinna genom en vigselring och afklippas derinunder af en förlofvad mö. Rääf Ydre 1: 126 (1856). Kjell står och sväljer saliv. Sjögren TaStjärn. 66 (1957).
Ssgr: SALIV-ANALYS. (i fackspr.) analys av saliv. SvTandläkT 1950, s. 362. —
-ARTAD, p. adj. Dalin FrSvLex. 2: 443 (1843). —
-ARTIG. (†) = -artad. VetAH 1770, s. 246 (om bukspott). —
-AVSÖNDRANDE~0200, p. adj. som avsöndrar saliv; äv. (mera tillf.): som framkallar avsöndring av saliv. Björkman (1889). UNT 1933, nr 215, s. 6 (om pastill). —
-AVSÖNDRING~020. jfr -avsöndrande. KrigVAH 1884, s. 15. —
-DROPPE. SvRödaK 1926, s. 71. —
-FLYTNING. (numera bl. mera tillf.) = -flöde. TLäk. 1833, s. 313. —
-FLÖDE. (kraftigt stegrad) salivavsöndring. Wretlind Läk. 5: 13 (1897). —
-FONTÄN. odont. anordning bestående av sköljskål med vattenspolning, använd vid tandbehandling, spottfontän. SvTandläkT 1938, 4: XII. —
-KROPP. fysiol. om var o. en av de avdöda, något uppsvällda vita blodkroppar (leukocyter l. lymfocyter) som förekomma i saliv; jfr spott-kropp. Wretlind Läk. 4: 17 (1896). —
-KÖRTEL. spottkörtel. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 75. —
-PROV. (i sht i fackspr.) prov på saliv, spottprov. Munthe SMich. 59 (1930; från hund angripen av rabies). —
-PUMP. [jfr t. speichelpumpe] (numera mindre br.) odont. salivsug. Lenhardtson Tandl. 64 (1897). —
-REFLEX. (i fackspr.) reflex som utlöser salivavsöndring. Olson Medv. 53 (1944). —
-RÖR. odont. jfr -sug. VaruhbTulltaxa 1: 542 (1931). —
-STEN. (†)
1) stenliknande bildning (konkrement) i spottgångar o. spottkörtlar, spottsten. Hygiea 1861, s. 666.
2) tandsten. SkandTTandläk. 1887, sp. 98. OdontT 1896, s. 196. —
-STRÄNG, r. l. m. sträng av saliv; jfr dregel. Fogelqvist ResRot 99 (1926). —
-SUG, r. l. m. odont. suganordning använd vid tandbehandling för att avleda saliv ur munnen, bestående av ett till en pump kopplat munstycke som lägges in i patientens mun. SvTandläkT 1949, 3: XXII. —
-SUGARE, r. l. m. [jfr t. speichelzieher] = -sug. TMunhyg. 3: 47 (1915). —
-TRÅD. jfr -sträng. Hammarström Löns Vidu 153 (1920). —
-UNDERSÖKNING~0020. SvTandläkT 1950, s. 363.
Spoiler title
Spoiler content