SALTHOLMSKALK sal3tholms~kal2k, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. saltholmskalk; av namnet på den i Öresund belägna ön SALTHOLM, där kalken förekommer, o. KALK, sbst.2]
geol. tät l. fint kristallinisk, vit kritkalksten förekommande i Danmark o. Skåne. Det öfversta kalklagret vid Limhamn består af s. k. Saltholmskalk. Bergstrand Geol. 341(1868). Gertz o. Grönwall Min. 80(1923).
