SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SALVATIONIST sal1vaʃωnis4t, äv. -atʃ-, l. -on-, l. 0104, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom nor. salvasjonist av eng. salvationist, till salvation (se SALVATION, sbst.2) i (the) Salvation Army, frälsningsarmén]
medlem av frälsningsarmén; frälsningssoldat; i pl. best. äv. liktydigt med: frälsningsarmén (i dess helhet l. inom ett visst distrikt o. d.). Stridsropet 1883, nr 2, s. 2. Salvationisterna höllo möte i Munkängen. Fatab. 1948, s. 35.
Ssgr: SALVATIONIST-CHEF. om frälsningsarméns högste chef, general (se general, sbst. 4). Östergren (cit. fr. 1933).
-FLOCK. (tillf.) om skara av frälsningssoldater (som hålla ett möte l. utgöra en orkester o. d.). Jönsson SkånSomr. 140 (1931, 1935).
-KÅR. avdelning av frälsningsarmén på en ort (l. i ett distrikt), armékår. Östergren (1937).
Avledn. (mera tillf.): SALVATIONISTISK, adj. som har avseende på l. samband med frälsningsarmén l. dess verksamhet l. förekommer inom frälsningsarmén. Den salvationistiska väckelsen. Lidman FörgängTräl. 110 (1928). SvD(A) 1929, nr 16, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content