SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENERAL jen1era4l, äv. je1n-, vard. äv. jenra4l, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(gen- (gen'-) 18411848. gene- (genne-, giene-) 1619 osv.)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. general, fr. général, it. generale, sp. general; utgående (för sv:s vidkommande sannol. gm förmedling av t.) i bet. 1 från mlat. generalis, sbst., i uttr. magister l. minister generalis uppkommet av generalis, adj., i bet. 2 från fr. général l. it. generale, i uttr. capitaine général resp. capitano generale uppkommet av général, adj., resp. generale, adj. (se GENERAL, adj.). Jfr GENERALAT, GENERALISSIMUS, GENERALITET, sbst.2]
1) kyrkohist. inom vissa ordenssamfund inom romersk katolska kyrkan: högste ledare l. styresman. Generalen öfwer S. Dominici Orden. Schroderus Os. III. 1: 343 (1635). Jesuiternes General. Björnståhl Resa 1: 365 (1772). 2NF (1908). — jfr FRANCISKANER-, JESUIT-, ORDENS-GENERAL.
2) urspr. benämning på befälhavare över en här, i fråga om utländska förh. äv. över en flotta, sedermera äv. om befälhavare över större häravdelning (bestående av flera truppslag) l. över ett truppslag; fältherre, härförare; utom i fråga om ä. förh. numera nästan bl. ss. allmän benämning på generalspersoner oberoende av grad, dock icke fältmarskalkar (utom i ssgr). Her Philippo. N. til Camberg (osv.) .. General öfwer Thonaw floodz Armada. AJGothus ThesEp. 2: 21 (1619). Schroderus Comenius 697 (1639). Dätt ähr myckitt gått i fächtandhe många genneraller, men utij annatt stortt bessvär. OxBr. 8: 405 (1643). De legioner, hvilka af republikens generaler .. läto föra sig mot Rom. Geijer I. 6: 8 (1839). Generalen tillkännagifver .. för regementet, hvilken af Kongl. Maj:t blifvit till regements-chef i nåder utnämnd. TjReglArm. 1858, 1: 254. Generaler av alla grader. Östergren (1924). jfr BRIGAD-, DIVISIONS-, FORTIFIKATIONS-, FÖRDELNINGS-, INGENJÖR-, SALONGS-GENERAL m. fl. — särsk. i förb. (en) försiktig general, dels i eg. bemärkelse (o. förr stundom eufemistiskt l. ironiskt om feg härförare), dels (o. i uttr. vara en försiktig general numera vanl.) i överförd anv., om person som icke vågar stöta ngn l. utsätta sig för risker. Isogæus Segersk. 879 (c. 1700). Det brukar ordspråksvis sägas: ”En försigtig general” om en feg härförare. Afzelius Sag. XI. 1: 146 (1868). Direktören .. var en försigtig general. Hedberg Ridån 273 (1888). Lindwall Jakt 98 (1916).
3) mil. benämning på (generalsperson av) högsta graden inom generalitetet närmast fältmarskalk l. (före 1919 i vissa främmande arméer generalöverste); äv. (numera bl. i fråga om ä. förh. i Sverge l. i fråga om utländska förh.) i uttr. general av infanteriet l. kavalleriet, titel på general som framgått ur (urspr.: kommenderar l. kommenderat) infanteriet resp. kavalleriet. OxBr. 8: 404 (1643). ReglInf. 1751, s. 482. Stats-Råden äge lika anseende med Generaler. RF 1809, § 34. Utnämningen till General af Infanteriet. KrigVAH 1843, s. 349. Wrangel SvFlBok 270 (1898).
4) (titel på) frälsningsarméns högste chef. EHTegnér i 3SAH 6: 237 (1891).
5) (vard., skämts.) elliptiskt för generaldirektör (o. med anslutning till 2); nästan bl. ss. senare led i ssgr. — jfr JÄRNVÄGS-, POST-, SKOL-, TULL-GENERAL.
Ssgr (till 2; i sht mil.): A (†): GENERAL-BESTÄLLNING, se B.
-EXERCIS. inför generalmönsterherre l. inspekterande general utförd exercis. Kellgren (SVS) 6: 66 (1776). KrigVAT 1846, s. 581.
B: GENERALS-BESTÄLLNING. (general- 1850) jfr BESTÄLLNING 1 a β γ'. KrigVAT 1850, s. 60.
-GALON. galon å mössa, rock m. m. till generalspersons uniform. UFlott. 1: 49 (1903).
-GRAD. varje särskild av tjänstegraderna inom generalitetet (i Sv. fältmarskalk, general, generallöjtnant, generalmajor). KrigVAT 1843, s. 35. SFS 1894, nr 66, s. 15.
-PERSON. officer som innehar generalsgrad; förr stundom i inskränktare anv. o. motsatt: fältmarskalk. RP 7:89 (1637). ReglInf. 1751, s. 486. UFlott. 1: 36 (1903).
-UNIFORM. uniform för generalsperson. TjReglArm. 1858, 1: 154.
-ÄMNE. (ngt vard.) Thure Hård .. war ett rätt wackert generals ämbne. KKD 6: 141 (1708). Bergman JoH 91 (1926).
Avledn.: GENERALINNA, f. (numera föga br.) till 2 o. 3: generalska. ConsEcclAboP 53 (1657). Bremer Brev 4: 397 (1865). Elkan Hall 18 (1899).
GENERALSKA, f.
1) till 2 o. 3: hustru till generalsperson; ofta användt ss. tilltalsord. SP 1780, s. 991. Lilljebjörn Minn. 71 (1874).
2) (vard., mindre br.) till 5: hustru till generaldirektör. Östergren (1924: angivet ss. förekommande ibland i samtalsspr.).
GENERALSKAP, n., anträffat bl. i pl. -er. (†) till 2: värdighet l. ställning ss. general. Sylvius Curtius 372 (1682).
Spoiler title
Spoiler content